Det var en vårdag i fjol som jag en tidig morgon var ute och fiskade i en å i närheten av där jag då bodde. Trögt gick det i flera timmar. Bottenmete med räka var det som gällde. När jag precis skulle till och packa ihop och lämna, kanske runt sextiden, högg det till i spötoppen, placerad på en enkel bankstick. Tog tag i spöet, med tillhörande Mitchell-rulle i storlek 4000, och började veva. Det var nåt stort, kände jag direkt, och vilken fajt det blev. Fisken drog gång på gång, rakt nedåt. När jag var nära att landa den (hade ännu inte sett vad det var för art), drog den extra bestämt rakt nedåt. Till slut lyckades jag iallafall landa den. Visade sig vara en Sutare på ca 1,8 kg. Då jag inte hade någon tång med mig, och den lilla trekroken satt ganska djupt, fick jag helt enkelt avliva och spara fisken (visste sedan tidigare att man bl. a. kunde röka dem med gott resultat). Kom hem sedan, och vår katt, Lilleman, ville inte ens titta på den, han höll sig undan.
Var ute och fiskade med båten en ganska fin och lugn söndag, och hade precis krokat lillgäddan. Drog lugnt in den och skulle avkroka en Westin -wobbler, då sprattlade den till rejält, och en av de relativt stora trekrokarna hamnade i fingret (tredje gången detta händer mig). Ganska djupt. Som tur är var bror behjälplig att kunna lirka ut den efter att vi hade knipsat av fjäderringen och avlägsnat wobblerkroppen. Ganska mycket smärta. Men skönt att slippa sitta på akuten. Ändå en ganska trevlig dag trots att vi inte fick så mycket mer under turen. Gäddan klarade sig iallafall.
Kommentarer
Skicka en kommentar